Ålder för förändring
Jag kan urskilja en trend bland vänner, bekanta och kontakter. Någon säljer ett framgångsrikt underklädesföretag, en annan hoppar av en toppkarriär, en tredje, som har möjlighet, går i tidig pension för att kunna förverkliga sina drömmar. Med flera exempel… Vi är i en ålder där man känner att man fortfarande har otroligt mycket att ge, men inser att en högre ålder inte är någon konkurrensfördel i Sverige – till skillnad från många andra länder i Europa. Trots fördomarna vill vi mer.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Jag har själv funderat mycket. Jag vill göra något helt nytt. Jag ska ju ändå jobba minst 10 år till, så varför inte? Tankarna snurrar: utbilda mig till sjuksköterska, eller lärare – det behövs ju verkligen… Ta ett lugnare jobb i en affär av något slag… vilken? Bokhandlarna lägger ju ner, så där lär man inte få anställning. Bli trädgårdsarbetare – det är nog harmoniskt för själen. Börja plugga igen hade varit superkul! Psykolog skulle jag vilja bli! Men, det är 5 års studier och jag får väl inget studielån längre.
Dags för nytt studielån!
Jag tänker att om man höjer pensionsåldern, så borde man även höja åldern för att få ta studielån. Varför inte? Alla vi som redan har betalat av våra tidigare studielån borde kunna få ett nytt – för vidareutbildning. Varför tänker man inte hela vägen när man ändrar villkoren för pension? Vi 50 +are har så många år kvar att jobba och så mycket samlad erfarenhet, kompetens och styrka! Det borde man ta vara på.
0 Comments