Vi kommer fixa detta min älskling!

Klicka här för att följa min blogg med Bloglovin!

Jag kan inte ens beskriva känslan som drabbar när något plötsligt hände min älskade livskamrat, trygghet, bästa vän, bollplank och mycket mycket mer. Mitt hjärta. Plötsligt står jag helt ensam och känner en otrolig tomhet och overklighetskänsla. Jag kan bara inte fatta vad som hänt…

Långfredagen 15 april fick Ricky en stroke. En löjlig liten blodpropp i hjärnbarken som förändrade hans liv. Och mitt. För korta stunder kan jag glömma, men sen inser jag att jag inte kommer vakna ur mardrömmen. För det är ingen mardröm – det är på riktigt. Här och nu.

Ricky har så mycket att leva för och så många som peppar och tror på honom, så jag tror att chanserna är goda att han blir någorlunda frisk igen. Så han kan svälja igen, gå igen, kissa på toaletten. Det måste han kunna, för det har jag bestämt! Vi ska ju gifta oss 18 juni!

Nu har vi fått reda på att Ricky ska vara kvar på Orupssjukhuset i Höör till 3 juni. Sorgligt, men jag är ändå glad att han får de bästa förutsättningarna för att träna sig tillbaka. Med hjälp av ett team bestående av logoped, sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, näringsfysiolog, kurator… Han är en sådan kämpe och har inte gnällt ett dugg! Inget om ”varför ska detta hända just mig”, ”så orättvist livet är”. Tvärtom säger han bara att ok, visst är jag ledsen, men nu är det så här och nu får vi gå framåt utifrån dessa nya förutsättningar. Vilken fantastisk inställning han har – min man!

Nu har det gått en tid så nu orkar jag skriva om det som hänt och nedan kommer bilder från mitt helgboende i Höör så jag kan vara hos Ricky, min ensamma frukost (har väl aldrig ätit frukost på egen hand förr), min älskade dotter Nanna som kom och bodde hos mig ett par nätter när det var som svårast, Rickys yoghurt som han får träna på att svälja och – sist men inte minst – alla fantastiska blommor (och ljusblått godis) som vi har fått av fina vänner. Tack till er alla som hört av er på ett eller annat sätt! Och som bjudit mig på lunch, middag, sällskap och fina samtal och meddelanden. Ibland orkar jag inte prata, men jag uppskattar verkligen omtanken och värmen från er alla!

Puss på er! Jag och Ricky kommer fixa detta – tillsammans!