Och hon valde att ta en promenad på på Måkläppen, så något bra har jag väl gjort som mamma. Den ligger som en droppe på Falsterbohalvöns sydspets. Den långa sandreveln, som nästan bildar en cirkel, har en kärna av morän men vind och vatten förändrar ständigt Måkläppens utseende. Därför vet man heller aldrig hur långt ut man kommer eller var man kan gå utan att “plurra” och bli alldeles våt om fötterna. På Måkläppen trivs både knubbsäl och gråsäl och därför får man bara besöka Måkläppen november till och med januari, så det gäller att passa på! Sandreveln har varit skyddad sedan 1902.

Min sälspanarblick funkade!

Vi hade sådan tur, eftersom solen bröt fram precis när vi passerade Falsterbo fyr. Det var nästan inga människor på väg ut heller, något jag var lite orolig för eftersom det gäller att hålla avstånd. Tydligen skulle man hålla corona-avstånd till sälarna också läste vi på en skylt. Vi frågade ett par som var på väg in mot fastlandet igen om de hade sett några sälar, men det hade de inte sa de. Märkligt tyckte vi, eftersom vi såg säkert tio stycken på vägen ut mot spetsen och ett helt gäng som låg och latade sig allra längst ut. Jag har faktiskt aldrig kommit så långt ut tidigare som Klara och jag gjorde den här dagen. Sälar är sådana coola djur! Man ser deras huvuden sticka upp ovanför vattenytan och så försvinner de för att dyka upp lite längre bort.

Naturligtvis hade vi matsäck!

Klara och jag var ambitiösa med matsäcken och hade brett finmackor med ägg och kaviar och några med ost, skinka och sallad. Kaffe i termosen såklart! Det är alltid så gott att äta utomhus! Det började dock bli lite kallt, så vi satt inte still så länge. På hemvägen tänkte vi ta en genväg och gå till höger om fyren istället, men som så ofta visade sig genvägen vara en senväg. Plus att vi var tvungna att gå igenom ett område där det var högt vatten, så – jepp – fötterna blev dyngsura när vattnet obevekligt trängde in i kängorna! Och så hamnade vi på Falsterbo golfbana och hade en ganska mycket längre väg för att komma tillbaka till bilen. Men vad gjorde det! Det var en underbar utflykt och vi fick se sälar – och sol! 2,5 timme och över 20 000 steg senare mådde vi gott av att komma hem och in i värmen igen.

Kan varmt rekommendera en utflykt till Måkläppen för dig som inte varit där. Men skynda dig, för 31 januari är sista dagen du får gå ut på sandreveln!