Kära underbara Maddis!

Klicka här för att följa min blogg med Bloglovin!

Tänk så mycket kul vi har haft tillsammans! Under årens lopp har du blivit som en extra storasyster till mig. Framför allt som vi har haft ynnesten att träffa dig och Ulf extra mycket de senaste åren, sedan ni flyttade ner till Skåne. Och det är jag så glad för nu. För jag har verkligen fått en nära relation till dig Maddis. På gott och ont kanske jag ska tillägga. För du kunde mästra mig ibland och vara lite tuff med vad du tyckte. I början kunde jag bli ledsen, men på senare tid vågade jag säga emot och vara rak tillbaka. Och egentligen uppskattade jag det hos dig, för jag tycker om tydlig kommunikation och raka rör. Det var du bra på.

Men vi hade ju planerat för så mycket i framtiden, Maddis. Nu. Redan i helgen skulle vi bo i Helsingborg och tura till Helsingør. Jag och Ricky och du och Ulf skulle ses idag och åka till Helsingør och imorgon skulle Lotta och Peje ansluta i Helsingborg. Vi skulle allihop bo på anrika Mollbergs i Helsingborg. Du och jag hade ju bestämt att vi skulle gå till den där restaurangen på en sidogata till huvudgatan i Helsingør och beställa 3 ospecificerade med snaps därtill. Och så skulle vi till Strandhuset. Kanske skulle vi besöka Dunckers någon gång i helgen, för det är ju alltid så trevligt. Det hade vi ju bestämt, Maddis?

När Ricky och jag åkte ner till Baskemölla där ni bodde tills för ett år sedan var det rena lyxsemestern, för vi behövde aldrig lyfta ett finger. Du ville inte att vi skulle hjälpa till. Köket var din domän och den enda som möjligen fick agera köksassistent var Ulf. Allt var noga planerat och genomtänkt – och alltid fantastiskt gott! Det var rena semestern att komma och hälsa på. Under något besök somnade jag till och med på er soffa i vardagsrummet på eftermiddagen. Så hemma kände jag mig hos er.

Vi hade också planerat att bo tillsammans i Spanien i sommar du och Ulf, jag och Ricky och Lotta, för Jessicas och Görans bröllop. Jag fick tips om en lägenhet på stranden i Torrevieja och du bokade och fixade. Mannen som hyrde ut blev förresten superledsen när vi ringde och sa att du hastigt gått bort. Han tyckte att du var så trevlig. Det tyckte alla. Du hade till och med hjälpt honom med vissa formuleringar i hyreskontraktet, vilket han var så tacksam för. Det var typiskt dig. Alltid ordning och reda.

Vi har förresten fått biljetter till en inredningsmässa i Köpenhamn som vi tänkte bjuda med dig och Ulf på, och senaste utställningen på Louisiana skulle vi fråga om ni ville åka till med oss och så skulle vi gå på Sture tillsammans – och Mutantur. Och så ska jag och Ricky gifta oss i sommar och du kommer inte att vara med Maddis… Du som var en av de viktigaste för mig. En av mina närmaste vänner och min extra storasyster.

Du och Ulf var förresten de enda som svarade skriftligt på vår skriftliga inbjudan till vårt bröllop. För det visste du Maddis att så gör man: en skriftlig inbjudan kräver ett skriftligt svar. Det vet nästan ingen längre… Många av de där traditionerna och vett och etikett-reglerna går i graven med dig Maddis. För du och jag kunde skratta åt att vi båda tänkte på sådant: vi hade lärt oss hemifrån vad som var rätt och riktigt. Inte många andra som till exempel kunde hela texten till Kungssången utantill…

Jag är bara så ledsen för att jag kastade det underbara kort du skrivit, där ni tackade ja till vårt bröllop. Där hade du nämligen skrivit så fint till mig Maddis. Om mig som svägerska och blivande man till din lillebror. Jag kände verkligen kärleken från dig bakom de raderna. Lärdom: kasta aldrig bort något!

Och käre fine Ulf. Denna underbara man som du har lämnat ensam. Han har förlorat sin klippa, sitt stöd och sitt livs kärlek. Det är en stor sorg även för oss att se hans sorg och vilsenhet.

Vi är alla i chock. Du var ju frisk och så levnadsglad och mitt i ett aktivt liv. Det är faktiskt min enda tröst – att du och Ulf gjorde allt ni ville när ni ville det. Ni levde livet fullt ut. Ni gick på restauranger, barer, bio, konserter, ni reste och unnade er av livets goda. Jag tror inte ens att du hann inse att du skulle dö Maddis och det är en tröst. Du var mitt i ditt liv.

Åh, vad jag beundrade dig och Ulf för att ni tog tag i det där som alla andra bara pratar om och som ofta aldrig blir av. ”Jag vill flytta till Österlen och driva B&B, sa du”. Då flyttade ni från Göteborg och köpte ett hus i Baskemölla, med Annexet som ni hyrde ut och där gästerna serverades lyxfrukost. ”Nej, eftersom Ulf är sjuk är det nog bäst att planera för framtiden, sa du” och så satte du upp er i kö för nybygget i gamla polishuset på Davidhalls torg i Malmö. Och när det var dags att flytta in sålde ni huset i Baskemölla. Lägenheten på Davidhalls torg är underbart fin och mysig och ni har trivts otroligt bra där. Det märktes. Nu hade ni möjlighet att njuta av Malmös kultur- och nöjesliv. Och det gjorde ni verkligen. Men ni hann bara bo där 1 år. Du skulle ju ha din 70-årsfest i gemensamhetslokalen på Davidhall i augusti!

Ni hade fått det så fint i lägenheten! Du var intresserad av inredning och färg och konst. Du sa till oss att vi bodde i det finaste hus du någonsin sett och de orden blev jag så glad för. För du visste ju hur mycket tid och energi vi har lagt på att välja ut inredning, tapeter, golv, kök etc till vårt nya hus. Du blev inspirerad av en del saker vi gjort – den blå färgen i ert vardagsrum, trämattorna i badrummet, vinlådan i trä för stearinljus, min lilla guldask framför TV:n där jag förvarar småpryttlar som man inte vill ha framme. Den körde vi runt i en timme för att hitta och köpa till dig. Och det gjorde vi så gärna, för du gjorde alltid det lilla extra för oss. Och ni köpte också en kaninlampa – Hidden rabbit. En mindre kanin bara. Jag tycker det var befriande att du så spontant berömde vår inredning. Inte alla är lika generösa! Och det märktes att du trivdes hos oss. Vi älskade att ha er på besök! Alltid lika enkelt, trivsamt och roligt! Som det ska vara när man känner varandra väl

Du var en sådan generös och omtänksam människa Maddis! Den första som besökte mig på sjukhuset efter min höftoperation i Trelleborg var du (och Lotta). Den första som hörde av sig nu när jag opererade bort min knöl på halsen var du Maddis. På födelsedagar och när någonting roligt eller jobbigt hade hänt. Alltid lika omtänksam och noga med att höra av sig och bry sig om.

Du saknas mig redan något oerhört kära älskade Maddis! Du skulle ju leva länge till! Vi hade så mycket kul inplanerat tillsammans.

Mitt liv har förlorat en mycket viktig person. Min extra storasyster.

Maddis och jag på båten till Helsingør
Maddis i Baskemölla
Maddis och Ulf
Lotta och Maddis
Syskonen Tornheden

6 Comments

  1. Klara

    Vi saknar dig Maddis <3

    Reply
    • Fredrika Selen

      Ja, det är så oerhört sorgligt! Men jag är så tacksam att vi har varandra.

      Reply
  2. Carilina

    Så oerhört sorgligt men fint skrivet Fredrika.
    Beklagar verkligen. Ge Ricky en stor varm kram från mig och Mats❤️❤️❤️Vi tänker på er
    Carolina

    Reply
    • Fredrika Selen

      Tack snälla du! Vi har haft en fin, men tung helg, med Rickys andra syster med man och Maddis ena dotter med man boende hos oss. Alla är ju i chock, men ändå måste så många praktiska saker fixas. Det mest sorgliga är ju att Maddis man Ulf har Alzheimers så han klarar sig inte själv… Tragiskt.

      Reply
  3. MARIANNE

    Så fint och kärleksfullt skrivet Fredrika.❤

    Reply
    • Fredrika Selen

      Tack snälla! Mitt sätt att bearbeta sorgen…

      Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *