Vi!

Den här vintern har vi vandrat och promenerat och gått och gått och gått… Det enda vettiga sättet att umgås i dessa dagar. Dock ett härligt sätt att umgås och så blir man vältränad på köpet! Bra kombo.

Vi (bara Ricky och jag) har vandrat på stranden nedanför vackra Falsterbohus. Här skulle jag kunna tänka mig att ha en lägenhet när jag blir gammal! Det ligger i princip på stranden, så utsikten är vidunderlig! Falsterbohus byggdes 1908 av Hvellinge-Skanör-Falsterbo Järnvägs AB för att locka folk till Falsterbo och ge inkomster till banan. Dessutom styckade man av mark till villatomter och byggde ett antal typhus för att visa hur ett riktigt sommarboende kunde se ut för den övre medelklassen. Tjusigt värre! Och husen runt omkring är inte mycket sämre. Det är uppenbarligen välbärgade familjer som har sommarhus här.

Vi har vandrat på heden med Jeanette och Claes och deras supermysiga Berner sennenhund Vale. Vi fixade matsäck i form av tonfiskwraps – min nya favoritmatsäck och fika med köpebröd. De var nyfikna på hur vårt husbygge fortskrider (jo tack det går bra!), så det fick de naturligtvis också se.

Den längsta vandringen senaste veckan var när vi gick från Kivik (Katarinas och Claes hus) till Brösarps gästis – en sträcka på 1,6 mil och ca 22 000 steg! Jag kan säga att mot slutet hägrade äggakagan och en kall öl! Men det var en otroligt vacker vandring med varierande natur; på stranden, längs ravinen vid Verkeån, på kullar och genom små byar. Vi gick en del av Skåneleden – mycket fint. Här gick vi med Katarina, Claes, Petra, Anders och Max. Trevligt att kunna prata länge och väl på vägen. Har fortfarande lite ont i knäet, men det får det vara värt! Man upptäcker nu att alla har sina krämpor. Vi har kommit i den åldern… Är det inte knäna, så är det ryggen eller höften eller foten. Men jag tror stenhårt på att man aldrig ska sluta röra på sig även om man har lite ont. Man ska inte göra övningar som gör riktigt ont, men det finns alltid något man klarar!