Klicka här för att följa min blogg med Bloglovin!

En härlig helg med många goda tankar…

Vi blev bjudna till min syster Malin och hennes Jonny i Allhelgonahelgen. De har flyttat till ett jättefint hus i Barsebäck och eftersom vi bor en bit ifrån varandra sov vi över hos dem. Vi blev så bortskämda – lyxigt. På kvällen bjöd de på en oerhört god – och riklig – middag! Jonny hade lagat en supergod pumpasoppa och Malin en härlig fläskfilégryta och en fantastisk äpplepaj. Jag älskar Malins pajer! Vi är uppvuxna med paj i alla dess former. Mamma lagade ofta paj, så för oss är det många minnen förknippade med just paj. Så trots att jag var proppmätt åt jag massor av paj till efterrätt… Tur att min foodbox challenge har startat nu, så jag kommer “in shape” igen!

Vi vaknade till uppdukad frukost

När vi kom upp stod en diger frukost uppdukad, så det var bara att hugga in. Sedan var det dags att gå ut med de fina hundarna, labradorerna Siri och Saga. Det var en underbar dag, med sol och skön höstvärme. Vi gick längs med havet, från Barsebäcks by och Sjöbobadet till Barsebäcks hamn. Ett fantastiskt vackert promenadstråk! Jag tror det är en del av Skåneleden. Efter långpromenaden åkte jag och Ricky till Veberöds kyrka. Hans morföräldrar och mamma har en grav där som vi brukar åka till på Alla helgons dag. Vi tände ljus på graven och sedan tände jag ljus för mina föräldrar i minneslunden. Jag är så tacksam till Lovisa och hennes pojke Melker för de hade planterat så fint på mammas och pappas grav i Vreta kloster, Östergötland.

Ljus på gravarna och stämningsfull minnesgudstjänst

Det råkade bli så att när vi hade tänt ljusen på gravarna och skulle gå i i kyrkan så började precis en minnesgudstjänst. Vi satte oss i en bänk och bara njöt av vacker sång och trumpet och en fin predikan. Dessutom gick kollekten till Suicide Zero, en organisation som jag verkligen tror behövs – tyvärr. Trots att jag inte är troende tycker jag så mycket om kyrkor. Det är så rogivande och stilla och så är det en tradition jag haft som liten. Att gå i kyrkan alltså. Jag började sjunga i kyrkokören i Ljungsbro när jag bara var 5 år gammal. Jag var, med god marginal, yngst och kunde med nöd och näppe läsa texterna vi skulle sjunga, så jag fick lära mig utantill. Och jag var så kort att jag inte nådde över skranket där kören stod så jag fick stå på en låda för att se över podiet. Mamma berättade att jag var så stolt när jag på en fika efter någon konsert fick sitta vid “ungdomsbordet”, det vill säga med flickor som var kanske 10 år äldre än jag. Jag har alltid älskat att sjunga och jag ägnade hela min uppväxt åt att sjunga i körer och spela fiol i orkestrar.

Tillbaka till Veberöd och Rickys ungdom. Hans morföräldrar ägde och drev tegelbruket i Veberöd så de kände alla på orten. De hade till och med en egen “VIP-bänk” i kyrkan, berättade Ricky. Vi satte oss dock inte där utan på anvisad plats enligt dagens corona-regler. Men på grund av Rickys historia åker vi ibland till Veberöd och tittar på huset där hand morföräldrar och deras tjänstefolk bodde. Ja, det var andra tider… Jag har också anknytning till Veberöd, för när jag frivilligt valde att sluta på juristlinjen i Lund (passade inte mig) ville jag ha något att göra innan jag skulle iväg och jobba som au pair i Genève. Jag hamnade då som säljare på Jönssons i Veberöd – en stor möbelbutik. Där upplevde jag en hel del konstiga och roliga saker, men det är en helt annan historia…

Tusen TACK till Malin och Jonny för en härlig kväll och söndagsförmiddag! Så gott, generöst och mysigt!