Ja, tydligen.

När man passerat 50 år går det bara utför haha. Artros, tandlossning, ryggont. sämre syn. Inte att förglömma alla skönhetsskavanker som rynkor, ”lovehandles”, gråa hår, skäggstrån på hakan… Jag har som sagt 6 olika tandborstar till alla olika mellanrum mellan tänderna (ja, jag har opererat tänderna också). Det tar lite mer tid att hålla sig fräsch, typ…

Jag piper alltid i säkerhetskontroller på flygplatser

Många känner inte till att jag har bytt ut båda mina höfter. Den vänstra bytte jag innan jag fyllt 50 år och det var som en kalldusch att få reda på att det var det enda alternativet. Efter ett kickbox-pass fick jag ont i ena höften, så jag trodde att jag sparkat för högt och sträckt en muskel. När inte smärtan gick över besökte jag först läkare, men de hittade inget fel på röntgen. Sedan följde 7 år av besök hos akupunktör, naprapat, kiropraktor, massör, sjukgymnaster… Jag fick kortisonsprutor och nålar och Gud och hans moster, men inget hjälpte… Slutligen gjorde en sjukgymnast en ultraljudsröntgen och tyckte att han såg utväxter på höftkulorna (som man kan få av ett trauma eller överdriven träning etc). Det kan man skrapa bort, sa han. Gå till läkaren och gör en benröntgen igen.

Gamla människor byter höfter, inte jag!

Sagt och gjort. Jag vidarebefordrade de nya beskeden till läkaren. Neeeej, det är ingen idé, sa han. Du måste byta båda höfterna, de är helt slut. Jag var i chock. Vadå, jag är ju inte ens 50 år! Det är ju GAMLA människor som byter höfterna. Jag var ju vältränad – och relativt ung (kände jag mig i alla fall). Det här med operation måste jag fundera på, sa jag. Jag driver ett företag och kan inte vara ledig hur som helst. (Och så behövde jag tid för att komma över chocken.)

Ryggskott efter skidåkning

På något sätt förträngde jag mina höfter i något år, men efter att ha åkt utförsåkning intensivt i Courmayeur en dag, böjde jag mig över tvättstället på kvällen för att borsta tänderna och då knäckte jag till ryggen så jag fick jätteont och fick gå böjd som en u-makaron. Ok, tänkte jag. Nu har jag en sådan felställning i kroppen att jag måste göra höftoperationen, annars får jag problem på andra ställen.

Jag har bara positiva minnen från Trelleborgs lasarett!

Jag älskar lasarettet i Trelleborg! Det är så litet och personligt. Man parkerar utanför porten och går direkt in, dit man ska. De senaste fem åren har jag opererat två höfter och en axel, så när jag skulle operera axeln (senaste op) sa de till mig: – Det är så trevligt att ha dig här, men nu kanske du inte ska komma hit på ett tag. Hmmmm. Jag kan inte lova något, men jag ska försöka undvika fler operationer. Här får man välja vad man vill ha till frukost och det sitter en handtecknad namnskylt på ens säng. Riktig spakänsla!

Broschyr med gamla människor som stod på ett ben

Det knepigaste efter mina höftoperationer var rehabträningen. Jag fick en broschyr med mig hem, där alla patienter på bilderna var mellan 80 år och döden. Träningsprogrammet bestod i att sätta sig på en stol, stå på ett ben etc. Inte riktigt anpassad för en vältränad 48-åring! Jag anmälde mig till en idrottsklinik och där körde jag hård träning (med egen pt) flera gånger i veckan. Det funkade! Idag tränar jag på i princip som jag vill. Jag undviker stötträning (hopp och löpning) och yoga (eftersom titan inte är särskilt böjbart och följsamt), men det är mer för att jag vill att höfterna ska hålla lite längre. Men tränar det gör jag, för det finns inga ursäkter. Det finns alltid något man kan göra!

På bilderna nedan ser ni mig på väg till operation första gången för sju år sedan (därav de omoderna kläderna, haha). Ni ser mig i sjukhussängen och slutligen med mina snygga röda kryckor som jag fick låna av Charlotta och Nicklas. Tack för det! Det fick mig att känna mig liiiite sportigare!