Klicka här för att följa min blogg med Bloglovin

I helgen åkte vi upp till Linköping för att vara med på dopet av lilla Alva Maria Linnea, min systerdotter Lovisas och hennes man Alex andra barn. Trots rekommendationen att inte flytta sig från sin stad, tog vi chansen att åka upp dit. Planen var att vi skulle köra bil upp, vara extra försiktiga och leva isolerat där uppe. Det är viktigt för mig att komma tillbaka till min uppväxtmiljö då och då. Dessutom ville jag besöka mammas och pappas grav vid Vreta klosters kyrka. Det var ett år sedan sist, så nu var det dags.

Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt…

Som det sjungs om i Östgötasången ”Så grant står Östergyllen”. Vreta klosters kyrka ligger verkligen vackert, högt upp på en kulle med utsikt över de gula rapsfälten och sjön Roxen. Mamma och pappa har fin utsikt över Östgötaslätten. Vi planterade fina blommor på graven och sedan gick vi till Jennys café vid Bergs slussar och tog en kaffe och glass. Det är så märkligt, för här finns minnen överallt. Där bodde killen som var kär i mig, där kastade amerikanerna godis och mynt till oss (infödingsbarnen) från passagerarbåtarna Juno, Diana eller Wilhelm Tham, där gick jag på konfirmationsundervisning…​

Även Stora hotellet i Linköping väcker minnen

Vi hade bokat rum mitt på Stora hotellet som ligger vid Stora torget, där Folke Filbyter står staty. Här har man festat några gånger i sin ungdom… Vi blev faktiskt chockade när vi kom dit, för uteserveringen på torget var fullpackad med folk, mest studenter. Kändes lite läskigt, med tanke på att vi hade utmanat ödet genom att köra hit. Hade någon krog i Malmö utmanat avståndsreglerna på det sättet, hade den fått stänga direkt! Nu låter jag som en gnällig gammal kärring, men reglerna måste ju gälla alla, även de stackars studenterna (som jag ärligt tycker synd om). Vi valde dock att gå och äta på ett lugnare ställe och där var det bra avstånd mellan borden.

Shoppa lyckas jag göra överallt!

Jag ser potential i alla butiker och jag tror att jag skulle kunna hitta något fint i vilken affär som helst. Det gäller att vara öppen för möjligheter! På lördagsförmiddagen lyckades jag i alla fall fynda en ursnygg Rodebjer-jacka i Chanel-stil, i en av mina favoritfärger – kleinblått. Sedan köpte jag en varsin present till Nanna och Klara. Ricky köpte badbrallor och sina älskade bambustrumpor. Nu var det dags att köra mot Slaka kyrka, där dopet skulle gå av stapeln.

På bilden nedan ser ni hur nöjd jag är i min nya Rodebjer-kavaj – och ett glas rosé.

Dagens gladaste tjej

Alva är en fantastisk liten unge. Hon jollrade och ”pratade” under hela dopakten. Så rund och god och glad – och söt! Jag vågade inte hålla henne och vi höll avstånd till alla gästerna. Alvas storebror Melker kunde jag dock inte hålla på avstånd. Han är också en underbar kille! Han kom och satte sig mellan mig och Ricky en stund i kyrkan. Det tog jag som en komplimang, eftersom jag inte har träffat honom så mycket och det var ett helt år sedan sist. Efter dopet blev det pastasallad och kaffe med prinsesstårta – och mandelkubb! Jag återser bakverk som jag inte sett sedan jag flyttade till Skåne, som mandelkubb och hålkaka. Underbart!

Härligt att hänga med Malin och Jonny!

Det är alltid härligt att få träffa min kära syster och hennes man. Det finns ingen som jag skrattar så mycket ihop som min syster! Malin och Jonny bodde på samma hotell, så vi hann prata en del. Vi kunde äta frukost ihop och middag på lördagskvällen. På söndagen tog vi en lång promenad på kanalbanken med deras fina labradorer Siri och Saga. Det är så vackert på kanalbanken, med alla träd och blommor! Vi gick förbi huset på Kanalvägen, där vi växte upp och tittade på båtar som slussades i Bergs slussar – Göta kanals största slusstrappa – Carl Johans slusstrappa med 7 slussar som lyfter eller sänker båtarna 18,9 meter till eller från Roxen. Som sagt, minnen överallt. Efter en snabb lunch vid kanalen, körde vi de 40 milen hem igen till Malmö. Eller rättare sagt, Ricky körde och jag sov.

Dofterna då – choklad- och kanaldoften? Ja, jag är uppvuxen med doften av choklad i näsan, från Cloetta såklart. Och den lite unkna doften av kanal kommer ju från Sveriges blåa band – Göta kanal. Det sägs ju att doftminnet är vår starkaste trigger för minnet och det tror jag verkligen är sant. En helg med härliga, men bitterljuva minnen från min barndom.