Tur att man har barn – som bjuder på ständiga utmaningar!
I höstas hälsade jag på Nanna i Köpenhamn. Det är det mysigaste, att få bo över och umgås intensivt med sina barn. Naturligtvis gjorde vi sta’n! Shoppingrundor är alltid kul – om än dyra på den danska sidan. Jag är alltid väldigt tidigt ute (tur i det här fallet), så jag fiskade en del efter vad Nanna önskade sig i julklapp.
Tyst min tunga!
När vi var inne i Ganni-butiken hittade Nanna en stickad slipover som hon ville ha.
Mamma, det är trendigt att ha slipover, säger Nanna. Aha, tänkte jag. Presumtiv julklapp? Tills jag kollade prislappen. 2 700 kronor – danska kronor! Det är ju inte klokt, säger jag. En sådan här hade jag stickat på en kafferast! Bra, säger Nanna. Då önskar jag mig en sådan i julklapp, men i svart och gult.
Shit, tänkte jag. Jag har inte stickat sedan jag var i 20-årsåldern och då hade jag min mamma i livet och hon var fantastiskt duktig på att sticka. Så fort jag gjorde fel eller fastnade, kunde jag bara lämna över stickningen till henne. Men samtidigt kändes den här utmaningen lite kul. En ny hobby. Och så kan jag ju skapa mina egna kläder, som inte går att hitta i affären…
Tack och lov för Rätstickan!
Jag googlade garnaffärer i Malmö och hittade en liten butik på Regementsgatan. Rätstickan heter den. Sagt och gjort, Richard och jag promenerade dit en lördagsförmiddag. Det visade sig att det skulle bli första besöket av väldigt många framöver. (Som alltid kombineras med en fika på klassiska kaféet bredvid – Café Regement – där vi numera är stammisar.)
Jag köpte garn och ett mönster. Tyvärr fanns det inga mönster på slipovers. Förmodligen hade de sorterats ut sedan 70-talet när slipover var högsta mode. Därför fick jag med mig hem ett mönster på en öppen långkofta, som jag skulle göra om och anpassa. Inte helt lätt för en nybörjare.
Många kvällar framför TV:n
Jag tog mig an uppgiften med liv och lust. Det var riktigt kul! Jag är oerhört tacksam för Youtube! Där hittar man filmer – tutorials – för de flesta moment man ska utföra. Jag menar fikonspråket i stickmönster är inte helt lätt att förstå! Richard tittade på fotboll på TV och jag stickade. Han var mycket imponerad över hur stickningen växte och växte… och växte. Faktum är att den växte så mycket att den helt plötsligt var så bred att den skulle passa över magen på en mindre elefant. Men oj, hur skulle jag nu göra?
Nytt besök hos Rätstickan
Det urgulliga paret i butiken sa att jag hade gjort allt rätt enligt mönstret, men oj vad bred långkoftan tydligen ska vara. Det blev ju inte lika bra på en slipover. Nej, typ INTE. Du får dra upp och göra om, sa kvinnan i butiken. Nej, sa jag, det gör jag inte! Den är ju snart klar. Då kom Richard med den smarta kommentaren (som ett skämt): – Kan man inte klippa den i sidorna? Jo faktiskt, fick vi till svar. Det gör man alltid med till exempel islandströjor.
Nu började det närma sig jul, så vi bestämde att jag skulle göra den klar (i gigantformat) och sedan komma tillbaka så skulle de hjälpa mig att fixa (klippa) till den. 15 cm i var sida skulle klippas bort!
Äntligen klar!
I lördags kunde jag äntligen hämta den färdiga slipovern och – puh – den blev jättefin! Hoppas Nanna blir nöjd när hon får den. Nu är den iallafall i mer passande storlek!
(Jag har redan köpt nytt mönster och garn, men det är en hemlis vad det ska bli. Kanske julklapp till någon?)
0 Comments