Klicka här för att följa min blogg med Bloglovin!

Eftersom svenskar egentligen inte får åka till Köpenhamn…

Så kände jag att jag skulle klä mig för strid haha. Nej, men skämt åsido, det har varit mycket märkligt att vi skåningar inte få åka till Köpenhamn. Ja, svenskar överhuvudtaget förresten. Det blir så löjligt när danskarna åker till Skåne och utnyttjar det “fria” samhälle vi har haft nu under deras lockdown och Köpenhamnsområdet har mer coronasmitta än Skåne. Nog om detta. Jag får lov att åka till Danmark oavsett, eftersom Nanna är skriven där. Men jag har skaffat alla möjliga papper med stämplar för att kunna bevisa att Nanna är min dotter och att hon bor och pluggar i Köpenhamn. Puh! Nu ska ju äntligen danska gränsen öppnas för skåningar.

Dagen började med kaos och slutade i eufori

Jag körde från Höllviken tidigt på morgonen, tillsammans med Valter och Caroline, eftersom de skulle släppas av på Kastrup. Det var redan dags för dem att resa hem tyvärr… Lyckligtvis kommer de tillbaka en sväng i augusti också! De hade rejäla resväskor, så min ganska lilla bil var mer eller mindre fullpackad redan från början. När vi kom till lägenheten i Malmö hjälptes Klara och Valter åt att bära ner Nannas kollektion, som hon skulle visa på sin skola – Scandinavian Academy of Fashion Design – för i eftermiddag var det dags för examen i Köpenhamn! Nanna kom ner gråtandes och sa att hon inte hade hunnit göra färdigt det hon skulle, allt såg ut som skit, hon hade sovit 2 timmar på två dygn och dessutom inte ätit frukost. Ok, tänkte jag. Från att ha varit ganska nervös själv, över gränspolisens granskande ögon, problem att hitta i Köpenhamn, svårigheten att hitta parkering med mera, blev jag nu helt lugn. Efter att ha stuvat in alla kläder och väskor efter bästa förmåga (Valter hade en märklig skapelse i knäet, med dräneringsrör och ihopflätade ölflärpar, Nanna hade en stor resväska i knäet och ja… bilen var full. Det var lite kul att se gränspolisernas miner när vi stannades för att visa våra pass och alla papper, flygbiljetter, skolbevis och bevis på mödraskap. De frågade storögt vart vi var på väg och vad vi skulle göra…

Det värsta var att jag fick parkeringsböter. Det bästa var rean!

Efter att ha släppt av Valter och Caroline på Kastrup hittade jag och Nanna en parkering, som tyvärr inte låg särskilt nära hennes skola, snarare någon kilometer därifrån, men det fick duga. (Hennes skola ligger på Strøget, så det finns inte särskilt bra p-möjligheter där.) Vi släpade alla Nannas väskor och kassar och klädgarderober och lyckades ta oss till skolan. Jag lämnade henne där, letade reda på en 7Eleven för att köpa något att äta till Nanna, lämnade det till henne och sedan var jag fri att göra vad jag ville i några timmar. Det var rea överallt! Bra rea! Hela Illums designavdelning och Mads Nørgaard och Hay… Inga problem för mig att fördriva tiden! Men jag behövde inte vänta så länge. Nanna ringde direkt efter sin examen och sa att hon fick 12 på sitt slutprojekt. 12 är högsta betyget! Jag blev så glad att jag grät (sittandes på en pall i ett provrum på Illum). Jag skyndade mig till Nannas skola igen och efter att ha packat ihop allt igen och släpat allt till bilen. Ja, vi hade parkerat fel, på en bussparkering tydligen. Whatever, det gjorde inget just då. Sedan gick vi till en mysig bar och drack öl och åt Stjerneskud (ett supersmarrigt smørrebröd med spättta, räkor och annat gott). Sedan var det dags för Nanna att shoppa! Hon lyckades bra hon också och lyckade köpa både Eytys-jeans, en jacka från Baum und Pferdgarten och ett par supersnygga vintagejeans.

Vilken lyckad dag i det stora hela!

Efter att ha kört runt Nanna – hämtat en säck kläder i hennes gamla lägenhet och skjutsat henne till en kompis hon skulle bo – och festa – hos, lyckades jag ta mig tillbaka till Malmö. Jag bestämde mig för att sova i Malmö över natten och sedan städa i lägenheten dagen därpå. Klockan var ändå 21 på kvällen och Nanna hade haft vår lägenhet som arbetsstation i en dryg vecka. Ricky hade inte blivit överförtjust över röran om han kommit hem och det är ju min dotter… eller snarare mina döttrar eftersom Klara också bott där ett tag innan hon stack iväg för att jobba på kollo. Men jag var såååå lycklig för Nannas skull! Hon är så otroligt kreativ och ambitiös och har en fantastisk känsla för former och material! Lärarna på skolan sa att hon definitivt hade en framtid inom design eller konst. Och det tror den stolta modern också!

Stort GRATTIS min älskade Nanna! Du är bara bäst!